Hosta och sniglar

Nuförtiden har jag nästan alla mina hostor i krukor på ett skuggigt ställe på altanen, annars blir de snigelgodis. Jag gräver ner hostorna (utan kruka) i komposten eller lövhögen på hösten och tar upp dem igen på våren. De flesta skulle klara sig i krukan på vintern men eftersom jag har dem i lerkrukor är detta enklast. Det finns numera en och annan tung klump dock. 
MEN det finns två sorter jag fortfarande har på friland, som klarar sig väldigt bra. Det är Hosta ´June´ och förmodligen alla hennes syskon (June Fever, Just June m.fl) samt ´First Frost'. Båda hör till Hosta Tardiana-gruppen. Där finns säkert många bra. June och First Frost kommer igång tidigt på våren och hinner växa till sig bra innan sniglarna blir så stora och de har dessutom tjocka blad. Det är också bra tillväxt på dessa sorter så jag har delat och placerat ut på många ställen.

Snigeln försöker få tag på kanten för ett skrovmål men ger upp och söker sig till annan mat.

Hosta 'June Fever' och 'June'.

Hosta 'First Frost'

Fler trädgårdsbloggar finns på Trädgårdsfägring.

Gillenia - en trotjänare

Årets perenn, Gillenia, (Gillenia trifoliata) är en av mina favoriter. Har den många på olika ställen. Den äldsta fick jag tyvärr gräva upp idag efter att den tjänstgjort i minst 15 år. Det var väldigt lite liv i den och den liknade mer en stubbe än något annat. 
Odlingsråden för Gillenia säger ofta att den ska stå halvskuggigt och något fuktigt. Helt fel vill jag påstå, iallafall hos mig. Soligt är ett måste om den inte ska lägga sig ner. Den blir stadigare och blommar betydligt bättre i sol, men kan ändå behöva lite stöd de första åren innan den har börjat bygga stabilitet i sin "stubbe". Ganska torktålig är den också när den är etablerad. 

En sky av vita blommor i juni-juli.

Fin höstfärg får den också.

Dagens uppgrävda Gillenia hade bara lite liv kvar i sig och blir ersatt av något annat. En riktigt hård "stubbe".

Fler trädgårdsbloggar finns på trädgårdsfägring. 

Ormbunkarna vaknar

Ormbunkar som vaknar på våren hör till de saker jag fascineras av. De reser sig som urtidsdjur mot vårhimlen. En del är på god väg nu medan andra fortfarande vilar. Några är rejält håriga medan andra är slätrakade. De så kallat vintergröna har fått sig en rejäl klippning nu också. De skira nya bladen ska kunna titta upp utan problem. Med tiden har det blivit ganska många ormbunkar i vår trädgård. Vill man ha säkra kort är Dryopteris sp. (lundbräkensläktet) bra. De går i de flesta lägen, är ganska torktåliga och snygga. 
Några som fångade min uppmärksamhet idag.

Fler trädgårdsbloggar finns på TrädgårdsFägring.