Plas Cadnant - Wales

Trädgårdsresan i mitten av augusti tog oss också till Plas Cadnant Hidden Gardens, längst norrut i Wales. Detta är historien om en glömd, gömd och övergiven trädgård som har återställts av en tidigare bonde med intresse för mer än det som en bonde vanligtvis gör. Bonden ifråga, Anthony Tavernor, fick dock mer att bita i än han kanske hade räknat med. Han måste vara en av de envisaste och starkaste bönder som finns. Idag är han ju inte bonde i vanlig mening utan mer trädgårdsman med en envishet och styrka som få. Antar att kunskap om stora maskiner har kommit till god nytta. 

Ursprungligen byggdes huset 1804 då man också började med den muromgärdade trädgården, fruktlunden, grönsaksodling, stigar och vägar mm. Men tiden hann ikapp, de två världskrigen skapade stora problem med ekonomi, underhåll och arbetskraft och till slut var det bara området precis runt huset som underhölls. Allt annat växte igen. Med den växtkraft som finns i Wales pga det milda klimatet och gott om nederbörd så växer det otroligt bra. Träd och buskar blir enorma på kort tid.

Vad var det då som hände sedan? Jo bonden Anthony köpte ägorna (på 80 ha) 1996 och började röja året därpå. Han kan omöjligt ha vetat vad som fanns där egentligen. Självsådda träd och ogenomträngliga björnbärssnår bland annat. Plas Cadnant blev Plas Cadnant Hidden Garden. De första ägarna var för övrigt släkt till de samtida ägarna av The Lost Gardens of Heligan i Cornwall, en trädgård med en liknande historia men mer känd.

Anthony röjde, planterade och byggde upp den enorma muren igen där den rasat. Planterade nya träd och skapade en fantastiskt fin trädgård med tillhörande lund, skog och ravin på kort tid. Under julen 2015 drabbades området av en fruktansvärt skyfall. Den muromgärdade trädgården lutar ganska bra och det resulterade i att en massa vatten samlades i nedre änden där dräneringen inte räckte till. Det bildades en mindre sjö och trycket blev så hårt att hela den nedre muren rasade. Vatten, växter, stenar och en massa bråte forsade ut i skogsområdet nedanför. Det är en ganska brant ravin där. Vem som helst kunde ju ha gett upp då men inte Anthony. Han påbörjade upprensningen i den branta ravinen, byggde ny mur och planterade nytt. Vet man inte om att det inträffat kan man inte se något av denna katastrof idag. 
Härmed utnämner jag Mr Anthony Tavernor till den starkaste, envisaste och mest uthålliga trädgårdsman som jag någonsin träffat, (även om mötet var kort). Han visade oss personligen runt i den övre delen vid husen och hans vänlighet, intresse och engagemang var verkligen genuint. Hur skulle han annars ha kunnat ta sig igenom det som Plas Cadnant utsatt honom för?
Alla bilder nedan tagna 19 augusti 2017.

Det var alltså här längst ner i den stora, muromgärdade trädgården som det blev en sjö julen 2015.  Nedanför finns ett woodland och en brant ravin. Kort reportage i BBC om förödelsen.

Här ser man den muromgärdade trädgården från ingången längre upp. Idag är det gräsmatta, formklippta buskar och perennrabatter. Ursprungligen var det en stor köksträdgård. Man ser att det är ganska bra lutning. Längst ner ser man dammen och bänken som finns på första bilden ovan.

Den vänlige Mr Anthony Tavernor, ägare till Plas Cadnant Hidden Gardens och den den starkaste, envisaste och mest uthålliga trädgårdsman som jag någonsin träffat.

Ett vackert, vintergrönt träd som blommar på sensommaren. Eucrypia x nymansensis 'Nymansay'. Som framgår kan det blir stort. Detta är en hybrid av två chilenska arter. Eucrypia är ett litet släkte med bara sju arter varav två förekommer naturligt i Sydamerika och fem i Australien.

Trädet blommade fint när vi var där.

Blommorna blir 6-7 cm i diameter och är väldigt vackra. Rent vita. 

Det fanns också stora perennarabatter. Crocosmia/Montbretia såg vi överallt i Wales. 

Woodlandet utgör en övergång till skogen och ravinen. Utsikten är magnifik. 

Det fanns många fler intressanta träd och buskar. I skydd av muren växer Orange-bark myrtle. När jag googlar verkar det vara Luma apiculata (syn. Myrtus luma) med ursprung i Chile. Som det brittiska namnet antyder är den en myrtensläkting.

Blommorna på Orange-bark myrtle. 

En snygg buske; Itea ilicifolia. På engelska kallad holly-leaved sweet spire. Som namnet antyder doftar blommorna som sitter i långa klasar. De doftar svagt av honung. 

Nu lämnar vi den övre delen och går ner i den brant sluttande dalen/ravinen. Här växer en massa träd och buskar samt en stor samling ormbunkar som är utplanterade. Även andra woodlandväxter. På bilden syns några trädormbunkar bland annan grönska. 

Överallt såg vi Persicaria och Bistorta, pilört och ormrot, av olika slag. Det verkar vara en växt man använder mycket. De vill ha det lite fuktigt så klimatet är ju rätt. Det fanns en massa vackra namnsorter av dessa. 

Längst ner i ravinen samlades vattnet till en bäck som nog kan bli ganska strid ibland. 

Det riktigt ångade av grönt i den fuktiga och något skuggiga ravinen.

Sjukdom på ligusterhäckarna

Mina ligusterhäckar har nu drabbats av vad som ser ut att vara ett svampangrepp av Cercoseotoria ligustrum. Tråkigt, tråkigt. Det är det första angreppet jag ser av detta hos mig. Bladen får runda bruna fläckar som det blir hål i, de gulnar och ramlar av i förtid och häcken tappar så småningom alla blad. Grenarna växer inte mer men de är gröna innanför barken. Även nya grenar lär insjukna.
Eftersom vi har väldigt mycket ligusterhäckar är det ett hårt slag. Den vintergröna ligustern som vi har är också särskilt hårt drabbad (Ligustrum vulgare var. italicum 'Atrovirens'). 
Jag hoppas på det bästa och håller tummarna för att naturen ska kunna klara ut detta. Med hjälp av de goda svamparna kanske det kan gå men prognosen är ju ganska dyster. Har fått rådet att mylla ner Mikroferm eller Binab till våren. Dessutom bör man plocka upp gula löv och ta bort dem men det är inte görbart här.
Ni som har, eller har haft, påhälsning av svampen. Hur har det utvecklats hos er? Skulle vara mycket värdefullt med rapporter. Finns det hopp?

Början på ett angrepp med de runda bruna fläckarna. Sedan blir alla blad gula och ramlar av. 

Powis Castle - Wales

Presenterar ytterligare en trädgård från resan till norra Wales nyligen; Powis Castle. Ett medeltida slott som började byggas på 1200-talet tronar högt uppe på ett berg. Man förstår valet av plats. Full koll på omgivningarna. Runt slottet finns Italien-inspirerade terrasser med perennrabatter och det finns också andra planteringar med rötterna i 1600-talet. Men här är det idegranarna som är grejen tycker jag. Stora väsen som hänger på avsatserna och långa bulliga, enorma häckar. Flera av de idegranar som finns idag är planterade på 1600-talet.
Idag förvaltar National Trust egendomen (tack för NT, så många fina trädgårdar som de tar hand om). Även slottet med samlingar lär vara sevärt men där var jag inte inne.
Samtliga bilder nedan tagna 17 augusti 2017.

Slottet tronar som ett näste högst uppe på berget. Vackra planteringar på terrasserna högst upp och nedanför i slänten. 

Perennaplanteringar på terrasserna och stora idegranar.

Nu kommer vi till idegranshäckarna. Eller man kan nog inte kalla dem för häckar. De är snarare väsen som rullar runt lite lättjefullt. De har varit klippta i olika stilar över århundradena och överlevt allt. Idag är det den fria, runda formen som gäller. Hoppas verkligen de får fortsätta vara friska och leva länge till. Utan dem skulle denna plats inte vara samma sak längre. 

Vackert.

Hur de klipps? Med skylift.

Så här ser stammen ut på en idegran planterad  runt 1680. Jag står "inuti" idegranen. Och ja, man fick gå in i just denna för att titta. 

Sist en utsiktsbild från en terrass mot omgivningarna. 

Bodnant Garden - Wales

Har nyligen kommit hem efter en veckas trädgårdsresa i norra Wales. Landskapet är mer dramatiskt än i södra England där jag mest varit tidigare. Höga mjuka berg och gröna dalar med vattendrag och en tidvattenkust som har stor skillnad mellan ebb och flod och därtill fina sandstränder på en del sträckor. De högre bergen (med Snowdon som högsta topp på 1085 m) är klädda i ljung som blommar i lila denna årstid. Klimatet är varmare än hos mig på vintern. Det är sällan frost längre tider. Nederbörden är högre än hos mig och det regnar mest mellan september och januari. Ett klimat för stor växtkraft alltså. 
Först ut blir den berömda trädgården Bodnant Garden. Trädgården är stor (20 ha) med flera helt olika stilar i de olika delarna. I den övre delen med boningshuset från 1930-talet finns terrasser, formella planteringar och dammar mm. Sedan sluttar det brant ner mot floden Conwy som forsar fram rejält på sina ställen. Det finns också ängar och mer orörd skog, mm. Bodnant Garden är sevärd alla årstider.
Den första ägaren började skapa stället 1874 och han var med och finansierade växtexpeditioner. Som ett resultat av det finns en rad stora, ovanliga träd och andra originella växter. Sedan 1949 är det National Trust som sköter egendomen. 
Alla bilder nedan är från 16 augusti 2017.

Huvudbyggnaden har öppen utsikt mot nationalparken Snowdonia och mot trädgården förstås.

Stora färggranna perennrabatter vid ingången och runt huset. De stora murarna skyddar mot vinden. Så här nära kusten och ganska öppet kan det dra på rejält när det blåser.

Stora bestånd av Crocosmia såg vi överallt i Wales trädgårdar. 

Perenner, buskar och träd i skön blandning.

Bodnant Garden har minst tre stora dammar. Här ser man huvudbyggnaden och flera terrasser ovanför dammen.

Samma damm i annan vinkel. Omgiven av gräsmatta, stora träd och rabatter. 

En nedsänkt damm med planteringar i regnbågens alla färger, och några till. 

Kanelsmultronträd, Arbutus x andrachnoides, planterat 1905. Ett av de vackraste träden. Vackrast bark definitivt.

Det finns alltid så snygga murar och portar och häckar i de stora trädgårdarna. Gillar denna port skarpt. 

Det fanns mindre formella planteringar och rabatter också. 

På väg ner mot ravinen/dalen och floden Conwy. Här syns 'The Mill'.

Utmed floden blommade en mängd hortensia. 

Rosenskära

Rosenskära, Cosmos bipinnatus, sår jag varje år. I år var det extremt dålig grobarhet på de köpta fröerna (0%) så jag fick ta till mina egna sparade frön från förra sommaren. Vet inte vad det kan bero på men har hört att fler har haft problem i år. Mina egna grodde dock fint men de ger efter några år en färgvariation som man inte kan kontrollera. Om jag vet det från början får jag placera dem så det inte spelar någon roll. Om man kontinuerligt tar bort vissnade blommor blommar den ända till frosten kommer.
Det kommer nya namnsorter varje år numera. Ska prova några nya nästa år igen. 
Samtliga bilder nedan är från eget frö. Ursprunget till alla är sorten 'Candy Stripe' med några års 'förädling' i rabatterna.

Detta är den mörkaste teckningen på blomman.

Denna ser ut som Cosmos bipinnatus 'Candy Stripe' som fröerna ursprungligen kommer ifrån. Snygg färgteckning.

Den här färgteckningen gillar jag också. 

Betydligt mer ljusrosa. 

Helt enfärgad.

Kitty på bloggen Drömgården har måndagstema "Färgklick". Det kan man väl säga att rosenskäran är.

Alla dessa projekt

Jag älskar alla dessa små och stora projekt som vi gör i trädgården. Nu har vi t.ex gjort klart en kant mot en sluttande rabatt. Den gamla kanten lutade utåt och hade delvis ruttnat. Inget jag gör själv utan här hjälptes vi åt. Faktiskt så fick jag det stora jobbet i "morsdagspresent" i maj. Det har blivit en tradition att jag får önska ett projekt då. Hoppas traditionen håller i länge. Men inte förrän nu är hela projektet klart.

Augusti. Slutbild - ny kant och fler plattor utmed denna. 

Februari - den gamla kanten borttagen och jorden grävd till en ny linje.  

Maj; morsdag - Dags att börja jobbet med nya kanten. Marknivån är avjämnad och den lodräta kanten uppsnyggad.

Maj; morsdag. Maken och sonen lägger tryckt byggtimmer efter att vi först lagt en byggplast mot jorden. Vi markerade sedan var de skulle sitta ihop, borrade hål igenom virket, spikade ihop dem och slog sedan ner armeringsjärn i marken så att de skulle luta inåt, lite gradvis. Inte en helt enkel procedur på sluttande mark, med stenar i jorden mm, men med så många fixarproffs var det en enkel match.

Här sitter byggtimret på plats. 

Målade det hela svart och snyggade till lite i kanterna.

Augusti. Utmed kanten var det tidigare gräs, eller rättare sagt en kladdig mossa. Det är skuggigt och fuktigt här. Förlängde och breddade den tidigare plattläggningen. Plattorna kommer att anta samma ton snart. På bilden ser det ut som om jag gjort en nivåskillnad mellan plattorna. Det är en synvilla. De är givetivs perfekta :)

I rabatten finns en massa ormbunkar, skuggtåliga perenner, hakonegräs några buskar, mm. Det finns ett tidigare inlägg om rabatten här.