Plas Cadnant - Wales

Trädgårdsresan i mitten av augusti tog oss också till Plas Cadnant Hidden Gardens, längst norrut i Wales. Detta är historien om en glömd, gömd och övergiven trädgård som har återställts av en tidigare bonde med intresse för mer än det som en bonde vanligtvis gör. Bonden ifråga, Anthony Tavernor, fick dock mer att bita i än han kanske hade räknat med. Han måste vara en av de envisaste och starkaste bönder som finns. Idag är han ju inte bonde i vanlig mening utan mer trädgårdsman med en envishet och styrka som få. Antar att kunskap om stora maskiner har kommit till god nytta. 

Ursprungligen byggdes huset 1804 då man också började med den muromgärdade trädgården, fruktlunden, grönsaksodling, stigar och vägar mm. Men tiden hann ikapp, de två världskrigen skapade stora problem med ekonomi, underhåll och arbetskraft och till slut var det bara området precis runt huset som underhölls. Allt annat växte igen. Med den växtkraft som finns i Wales pga det milda klimatet och gott om nederbörd så växer det otroligt bra. Träd och buskar blir enorma på kort tid.

Vad var det då som hände sedan? Jo bonden Anthony köpte ägorna (på 80 ha) 1996 och började röja året därpå. Han kan omöjligt ha vetat vad som fanns där egentligen. Självsådda träd och ogenomträngliga björnbärssnår bland annat. Plas Cadnant blev Plas Cadnant Hidden Garden. De första ägarna var för övrigt släkt till de samtida ägarna av The Lost Gardens of Heligan i Cornwall, en trädgård med en liknande historia men mer känd.

Anthony röjde, planterade och byggde upp den enorma muren igen där den rasat. Planterade nya träd och skapade en fantastiskt fin trädgård med tillhörande lund, skog och ravin på kort tid. Under julen 2015 drabbades området av en fruktansvärt skyfall. Den muromgärdade trädgården lutar ganska bra och det resulterade i att en massa vatten samlades i nedre änden där dräneringen inte räckte till. Det bildades en mindre sjö och trycket blev så hårt att hela den nedre muren rasade. Vatten, växter, stenar och en massa bråte forsade ut i skogsområdet nedanför. Det är en ganska brant ravin där. Vem som helst kunde ju ha gett upp då men inte Anthony. Han påbörjade upprensningen i den branta ravinen, byggde ny mur och planterade nytt. Vet man inte om att det inträffat kan man inte se något av denna katastrof idag. 
Härmed utnämner jag Mr Anthony Tavernor till den starkaste, envisaste och mest uthålliga trädgårdsman som jag någonsin träffat, (även om mötet var kort). Han visade oss personligen runt i den övre delen vid husen och hans vänlighet, intresse och engagemang var verkligen genuint. Hur skulle han annars ha kunnat ta sig igenom det som Plas Cadnant utsatt honom för?
Alla bilder nedan tagna 19 augusti 2017.

Det var alltså här längst ner i den stora, muromgärdade trädgården som det blev en sjö julen 2015.  Nedanför finns ett woodland och en brant ravin. Kort reportage i BBC om förödelsen.

Här ser man den muromgärdade trädgården från ingången längre upp. Idag är det gräsmatta, formklippta buskar och perennrabatter. Ursprungligen var det en stor köksträdgård. Man ser att det är ganska bra lutning. Längst ner ser man dammen och bänken som finns på första bilden ovan.

Den vänlige Mr Anthony Tavernor, ägare till Plas Cadnant Hidden Gardens och den den starkaste, envisaste och mest uthålliga trädgårdsman som jag någonsin träffat.

Ett vackert, vintergrönt träd som blommar på sensommaren. Eucrypia x nymansensis 'Nymansay'. Som framgår kan det blir stort. Detta är en hybrid av två chilenska arter. Eucrypia är ett litet släkte med bara sju arter varav två förekommer naturligt i Sydamerika och fem i Australien.

Trädet blommade fint när vi var där.

Blommorna blir 6-7 cm i diameter och är väldigt vackra. Rent vita. 

Det fanns också stora perennarabatter. Crocosmia/Montbretia såg vi överallt i Wales. 

Woodlandet utgör en övergång till skogen och ravinen. Utsikten är magnifik. 

Det fanns många fler intressanta träd och buskar. I skydd av muren växer Orange-bark myrtle. När jag googlar verkar det vara Luma apiculata (syn. Myrtus luma) med ursprung i Chile. Som det brittiska namnet antyder är den en myrtensläkting.

Blommorna på Orange-bark myrtle. 

En snygg buske; Itea ilicifolia. På engelska kallad holly-leaved sweet spire. Som namnet antyder doftar blommorna som sitter i långa klasar. De doftar svagt av honung. 

Nu lämnar vi den övre delen och går ner i den brant sluttande dalen/ravinen. Här växer en massa träd och buskar samt en stor samling ormbunkar som är utplanterade. Även andra woodlandväxter. På bilden syns några trädormbunkar bland annan grönska. 

Överallt såg vi Persicaria och Bistorta, pilört och ormrot, av olika slag. Det verkar vara en växt man använder mycket. De vill ha det lite fuktigt så klimatet är ju rätt. Det fanns en massa vackra namnsorter av dessa. 

Längst ner i ravinen samlades vattnet till en bäck som nog kan bli ganska strid ibland. 

Det riktigt ångade av grönt i den fuktiga och något skuggiga ravinen.