Ullgarn; 40 år

Släng aldrig något, iallafall inte om det är ett bra naturmaterial. Som sten, grus, natursten, fina brädor eller - ull. För 40 år sedan bodde jag i Frankrike ett år. Ett sätt att lära sig språket är att delta i det sociala och kulturella livet på orten. Några franska damer bjöd med mig till "centre culturel" där de satt och skvallrade och spann ullgarn ibland. Det blev en hel del nystan och jag har haft dem kvar sedan dess, genom alla flyttar i livet. Blev inte så bra att sticka med för garnet är väldigt ojämnt tjockt och dessutom lite sticksigt mot kroppen. Jag blev aldrig så bra på att spinna jämna trådar. 
Nu har det äntligen kommit till användning. Jag binder upp växterna med garnet. Som idag när äpplet jag håller på att spaljera behövde bindas in. Så glad att jag kom på det. Annars hade det väl blivit liggande i 40 år till!

Brunt och gråbrunmelerat ullgarn, garanterat hemspunnet.

Tvinnar garnet så att det blir lite tjockare och det är då perfekt till uppbindning