Raku

Nu är det långt mellan blogginläggen men jag tröttnar på trädgård så här års. Har istället ägnat mig åt en annan hobby, nu när jag har mer tid - keramik. Sedan två månader har jag hyrt in mig på en keramikverkstad i Göteborg och försöker åstadkomma lite saker i stengodslera. Främst gör jag saker för trädgården. 
I helgen brände vi raku (en teknik där man bränner keramik över öppen eld) utanför verkstaden. Det var så kul. Man ser resultatet väldigt fort och det är till stor del oförutsägbart hur det ska bli. Kallt och regnigt men vi hade riktigt kul och lite rakugrejer blev det också. 
Först några bilder på resultatet och sedan lite om hur man gör raku.

Jag gör en del keramikplattor att hänga i armeringsnätet vid altanen. Därav hålen i hörnen. Denna platta är 15 x 10 cm. Här är det vit glasyr. Det svarta partiet får man genom att lägga på ett tunt lager vax där man inte vill att glasyren ska fästa. Det brinner sedan bort i processen och kvar blir en svart, matt yta utan glasyr.

Plattan är 15x15 cm och här är det en turkos glasyr. Glasyren blir sällan jämn i färgen utan det uppstår en massa skiftningar.

Samma glasyr som ovan men den har fått en helt annan färg med kopparlyster. Det beror på att den fått mycket mindre syre i en del av processen. Man vet helt enkelt aldrig hur det kommer att se ut.

Man kan ju gör annat än plattor förstås. detta är en "mask" eller ett ansikte som kan hängas. Höjd ca 20 cm. 

Hur gör man då?

Man gör en "enkel" brännugn av en tunna, tegelstenar eller annat. Här en tunna med isolering. Vi brände med gas.

Tunnan laddas med de saker som ska brännas. Innan dess måste de vara skröjbrända och glaserade.

En liten kik in i tunnan.

Glasyren har smält ut (det tog ca 30 minuter per gång) och vi lyfter ut de varma föremålen...

....fler föremål på väg ut tunnan, tex min mask/ansikte. Här är glasyren fortfarande helt vit och utan sprickor. 

De läggs ner i en annan tunna som är lite förvärmd.

Här ser man att de fortfarande är riktigt varma

Sedan slänger man på sågspån direkt och det hela börjar brinna. På med ett lock för att kväva elden. Det är i denna del av processen som de oglaserade delarna blir svarta. Sedan ska föremålen också ner i vatten (glömde fotografera det) och det är då glasyren spricker och rakun får sitt karakteristiska utseende. 

En bild från en del av bordet i verkstaden när vi hade lagt upp våra alster för att se varandras grejer. 

Fler trädgårdsbloggar finns på Trädgårdsfägring