Bloggen är min dagbok för att dokumentera större eller mindre händelser i vår trädgård. Ibland även andra projekt eller glimtar från trädgårdsresor och andras trädgårdar.

fredag 17 februari 2017

Inte utan min ...

Veckans tema för "blommig fredag" är "Inte utan min...". På det finns bara ett svar. Utan maken hade det varit en helt annan trädgård, och med sonens hjälp har det blivit ytterligare projekt.  
Under åren har vi tagit ner många träd, röjt, huggit ved, flyttat många ton jord från lastbilslass med jord till rätt plats, grävt en massa, planterat, lagt sten och grus, byggt orangeri, gäststuga och växthus samt en massa mindre saker, svetsat och gjutit och allt möjligt annat. 
Det är helt klart jag som är trädgårdsintresserad och när det gäller den gröna sidan och den kontinuerliga skötseln av trädgården gör jag det mesta, men för tunga och lite svårare jobb kallar jag på familjen. Och de ställer upp och är mina största supporters i allt! Utan dem hade jag fått hålla mig till en helt annan trädgård. 


Maken, sonen och jag, gjuter en grund till växthuset
Svetsar kanter.

Vi snickrar ett växthus

Snickrar.
Klipper gräset.

Vi gör en betongskiva till ett bord.


På trädgårdsbesök, tillsammans, i Anne Justs trädgård i Danmark. Jag gör oftast trädgårdsresor på egen hand eller ihop med andra likasinnade men ibland händer det att vi gör det tillsammans.
Det finns många verktyg och annat jag använder ofta men inget har så stor betydelse som familjen i utformningen av vår trädgård.

Fler tolkningar av "Inte utan min..." hittar du här

22 kommentarer:

  1. Håller helt med!
    Trevlig helg
    /Anette

    SvaraRadera
  2. Ja, det er jeg helt enig med deg i!

    God helg!

    SvaraRadera
  3. Så det är så det är? Ler när jag tänker så olika det kan vara. Fast jag ska inte klaga på de mina. De klipper häckar och gräs och gräver om jag ber........Stora tjänster får jag köpa och bekosta själv dock.
    Trevlig helg
    Luna

    SvaraRadera
  4. Vilken fin hyllning till din make och son.Så härligt när man tillsammans kan jobba fram en så vacker trädgård.

    SvaraRadera
  5. Visst är det så, utan min man och barn skulle inte mycket se ut som det gör i trädgården. Fantastiskt att jobba tillsammans.
    Ha en fin helg /Marika

    SvaraRadera
  6. Precis så är det hos oss också. Ha det fint. Carita

    SvaraRadera
  7. Vilken fin tolkning och jag tänker att det är fint att lyfta fram de 'dolda' insatserna. Sen tycker jag det är himla kul att kunna jobba tillsammans...

    Trevlig helg! Carina

    SvaraRadera
  8. Både att arbeta och sedan njuta av resultatet tillsammans med familjen är en sann glädje.

    Ha det gott!
    /Birgitta

    SvaraRadera
  9. Så fint skrivet om nära och kära som du får hjälp av.Både maken och jag hjälps åt i trädgården speciellt vid tyngre arbeten och på senare år så har vi även börja följas åt tillsammans på trädgårdsresor vilket jag uppskattar det gör även att vi i dag delar intresset.Ha det bra/Margareta

    SvaraRadera
  10. Har försökt tre gånger att posta en kommentar hos dig utan att få upp rutan som man ska fylla i för att bevisa att man inte är en robot. Nu har jag gått ur och gått in igen för att se om det går bättre. Det jag skrev var att det var en fin kärleksförklaring till männen i ditt liv. Det är samma sak här. Det är jag som är trädgårdsintresserad men de tyngre grejorna ställer alltid mannen upp och hjälper mig med.

    Ha en fin helg! Nu ska vi se om det fungerar!
    /Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anita - tack för kommentaren och för att du pekar på ett möjligt problem som jag inte visste fanns med kommentarerna. Ska kolla inställningarna igen.

      Radera
  11. Det er fint, at du påskønner din mands og søns arbejdsindsats. Jeg er helt sikker på, at selvom de måske ikke giver så meget udtryk for det, er de også stolte af jeres flotte have.

    Hilsen Elna

    SvaraRadera
  12. Bra skrivet Helene! Äras den som äras bör även om jag som du står för odling och en massa annat men utan hjälp hade det inte blivit en stor trädgård.

    SvaraRadera
  13. Håller helt med! Fin tolkning på temat. Har ju turen att få hjälp jag också, trädgården hade helt klart sett annorlunda ut ifall jag skulle ha gjort allt själv. Definitivt ingen trädgårdsbod... ;)
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  14. Jag liksom du har också min make att tacka för att en mängd trädgårdsprojekt blivit genomförda, växthus, spaljeer, Trädäck runt trädet, odlingsbänkar mm mm. Listan blir hur lång som helst. Trevlig helg! /Charlotte

    SvaraRadera
  15. Mitt i prick, hur kunde jag bortse från min man och mina söner som hjälpt mig så mycket med tunga och krångliga saker.
    Kram

    SvaraRadera
  16. Mitt i prick, hur kunde jag bortse från min man och mina söner som hjälpt mig så mycket med tunga och krångliga saker.
    Kram

    SvaraRadera
  17. Kan bara hålla med. Sällan tar jag bilder just när detta arbetet sker, tyvärr.
    /Anette

    SvaraRadera
  18. Jag hade kunnat skriva samma sak som det du har beskrivit! Utan min man hade det varit platt fall eller åtminstone något helt annat. Jag delar glädjen att ha trädgård och får hjälp när jag inte fixar jobbet själv. Ni verkar vara ett bra team och det är just det som behövs!

    SvaraRadera
  19. Härligt att hela familjen deltar i skapandet, är lite avis. Jag brukar kunna se direkt på en trädgård om det är en man eller eller en kvinna elller båda i samarbete som har skapat den och samarbetsträdgårdar vinner överlägset. Infrastrukturen blir oftast betydligt bättre om mannen är inblandad. Det låter otidsenligt könsrollsbundet, men tyvärr....
    Tyvärr kan jag inte påstå att vår trädgård är en gemensam skapelse, även om gemensam ekonomi är nog en grundförutsättning som jag inte får glömma. Och han tar lördagsstädningen för att jag ska kunna fixa ute. Så beroende är jag nog ändå.
    Kram
    Marta

    SvaraRadera
  20. Visst är det så! Vi är flera som inte hade haft den trädgård vi har om vi inte haft våra män och söner!

    SvaraRadera
  21. Skönt att man kan få hjälp när det behövs!
    Det var mycket fint ni har gjort i trädgården och jag ska titta mera sen.

    Hälsningar Agneta

    SvaraRadera